Förut gick jag till Galaxen. Det är var en skola som jag gick på ifrån jag var 6 år till 13 år. Men nu är det ett dagis. Jag gick dit förut för att fråga om dom tar emot sommarjobbare. Tiden på den skolan var inte alltid så rolig och ibland var den det.
Jag var mycket mobbad och jag gick ofta till fritidsgården där allt var som värst. Blev knuffad in i ett piano, ungar som kastade bollar på mig. Snacka om så rädd jag kände mig efter jag blev knuffad in i ett piano. Fritidsgården skulle stängas och det var bara jag där och den som knuffad in mig i pianot och hennes kompis. Snacka om att jag var rädd för att gå hem för jag var rädd att dom skulle följa efter mig hem. Det känns som om jag har varit rädd i hela mitt liv.
Jag hade inte många vänner och jag kände att dom vännerna jag hade inte var äkta. I skolan var det några stycken som höll på är jag för mig, men inte lika mycket som på fritidsgården. Jag minns att jag många gånger klämdes av en järndörr på fingrade och där gick jag omkring med en skadade hand så skinnet hade lossnat,  ensam på skolgården och försökte få någons empati, men ingen brydde sig. Förut gick jag förbi den där järndörren och blev påmmind. Jag gick även in till dörren till avdelningen där jag gick från 1an till 3an och då kom jag dit där alla barnens jackor och sånt finns. Där satt jag och grät när det åskade och inte vågade gå hem. Jag minns att en del sa Emma pemma fågel skrämma. Jag hade nästan inga vänner minns jag. Ingen som brydde sig. Jag var med några killar ibland och lekte tjuv och polis, men dom var inte alltid så snälla dom heller och jag minns att jag ibland hoppade hopprep med tjejerna bara för att ha roligt men dom brydde sig inte om mig. När jag var ca 12 eller 13 år så stukade jag foten när jag spelade basket. En tjej sa att hon skulle hjälpa mig att hålla mina böker när vi skulle till en annan avdelning och ha lektion för jag gick ju på krykor och kunde inte hålla böckerna. Men så svek hon. Minns att jag frågade henne om hon kunde hålla dom och då sa hon "Nae är jag för mig och sen gick bara iväg." Det tog ett tag för mig att bära böckerna själv och folk gick bara förbi utan att bry sig. Det var en kille jag tyckte om och han hjälpte mig att hämta mat när det var lunch. Men han blev också en idiot sen. Jag hade aldrig en äkta vän när jag var liten. Vänner som svek. Då är det inte så konstigt om jag inte kan lita på vänner som jag har nu.