Är så trött så jag nästan mår illa emellanåt, men nu är jag så övertrött att det knappt känns längre och kan inte somna. Så jäkla kämpigt det var igår. Jag hade bara sovit en timme på natten på grund av att jag inte var trött. 

Påvägen ner till resecentrum där jag skulle ta bussen till finspång för att fira charmtrollet Wilma, så gick jag ner ändå ner dit och jag kände att min kropp knappt orkade. Kändes som kroppen skulle falla ihop vilken minut som helst. Men jag kämpade trots att kroppen knappt orkade och jag var helt slutkörd i huvudet att jag kände att min hjärna inte var helt i medvetandet. Det känns som jag inte var "där" utan att jag var borta. 

Jag har alltid sagt att jag kommer ställa upp på Wilma och det står jag för. Detta skulle jag inte göra för vem som helst. Det finns nästan ingenting jag inte skulle kunna göra för henne. Jag skulle ge bort ett organ om det så skulle innebära döden för mig, för att rädda henne om det skulle behövas.

Väl nere i resecentrum så satte jag mig ner på marken för att vila i väntan på bussen. Sen när jag reser mig upp så känns det som om jag ska ramla i och med att min kropp var för trött och inte hade några krafter. Blev smått lite yr också. Sätter mig igen och vilar. Sen kommer bussen och jag reser mig upp och känner fortfarande att kroppen är trött och orkar knappt stå. Sen sätter jag mig i bussen och vilar i 45 minuter. Medans jag sitter i bussen så tänker jag "undra om jag vågar ställa mig upp sen när jag ska gå av och om jag vågar gå av". Det gick bra när jag skulle gå av men kroppen var för trött och utmattad. Jag gick sedan till det området där Wilma och company bor och satte mig på en bänk för det var en timme kvar tills jag skulle vara hos dom.

Tog bussen tidigare för jag hade inget annat att göra. Visst var jag trött, men kunde inte sova eftersom jag skulle till finspång. Så tog en tidigare buss. När jag satt på bänken så hade jag en sån ångest över att jag sov till klockan fyra på dagen natten innan som jag bara sov en timme. Jag kände mig illamående av tröttheten och man vet ju hur känslig man kan bli när man är för trött och jag kände att jag bara ville gråta av trötthet. 

Sen när det var tio minuter kvar tills jag skulle vara där så började jag gå emot dom. Kände mig lite piggare i kroppen men trött i huvudet som tusan. Senare när jag bara hade varit där i några minuter hos dom så blev jag piggare i huvudet. Förmodligen för jag alltid blir så glad att få träffa Wilma och man hade bara koncentrationen på henne så man glömde bort tröttheten och jag var inte längre så trött.

Klart jag verkligen inte ångrade mig att jag åkte till Wilma för jag är så glad att jag gjorde det. Jag hade ångrat ihjäl mig annars. Därför var allt helvete så himla värt det! För Wilmas skull och för min egen för att få fira min älskade systerdotters 1 års kalas.

Nästa gång jag ska iväg på nånting viktigt och jag knappt kan sova samma natt så ska jag för tusan ta en sömntablett! Dock hade jag inga och man vet ju inte att man ska sova dåligt förns natten är där och då är ju inte apoteket öppet, men nästa gång jag ska iväg på nånting viktigt så tänker jag köpa sömntabletter ifall jag kommer sova kass på natten. För ALDRIG mer säger jag. Detta var plågsamt. Men det var som sagt värt all plågande för att få fira henne. Detta skulle jag inte göra för vem som helst.

Sov en-två timmar efter finspång förut och sen vaknade jag och nu känner jag mig knappt trött och provade att sova för en liten stund sedan men det går inte konstigt nog. Jag är nog så övertrött att det knappt känns längre. Ska äta snickers och dricka fanta nu och se på huset fullt ihopp om att bli lika trött som jag var igår under dagen.