Jag är orolig över Johanna. Hon har tränat och har jätte magsmärtor som känns som mensvärk fast värre så det kan inte vara träningsvärk. Hon vill knappt stå upp. Jag har bett henne att åka upp till sjukhuset eller ringa efter en ambulans. Kommer hon till sjukhuset så vill jag vara där hos henne, men hon bor ju i Linköping nu. Hon följde med mig i en ambulans upp till akuten när jag hade problem med mina revben och kunde knappt andas. Det var ca 1 år sen. Hon fanns där för mig och hjälpte mig. Hon höll fast i mig när jag var påväg till ambulansen eftersom jag knappt kunde gå på grund av att jag knappt kunde andas. När vi satt och väntade på läkarna så satt hon där med mig. Hon tjatade på mig att jag skulle ligga rakt för att jag skulle kunna andas lättare men jag envisades med att ligga i fosterställning men hon drog ner mina ben för andningens skull. När vi sen skulle hem tog vi taxin tillsammans och åkte upp till Lenne och då var det mitt på natten och vi skulle sova hos Lenne.

Jag är så ledsen för alla gånger som vi har bråkat, gumman. Jag älskar dig min vän.