Drömmar & Vardag - Emma Elisabeth

Nu är klockan 04:40. Jag ska sova hos Becka i ett par dagar, en vecka typ eller så. Vi gick och la oss för ca en timme sedan, men jag gick precis upp igen för det kliar så himla dant på mig så att jag inte kan sova.

Nu sitter jag och väntar på vissa grejer ska bli klara som jag håller på att få hem till min dator. The sims 3 och sjunde himlen säsonger. Men sjunde himlen kommer ta ett par timmar. Men the sims 3 är klar om ca 1-2 timmar..

För några få timmar sedan så kollade vi på Mean Girls 2 som faktiskt var bra!

Dagen som var igår bestod skola som var 10:00-11:20, sen möte med socialkontoret, sen så åkte jag hem till Lenne och duschade och hämtade mina saker för jag hade bestämt med Becka att sova hos henne.
Sen när jag kom till Becka så åkte vi till stan och köpte godis. Efter det åkte vi hem till henne och åt godiset och har tagit det lungt.

Nu kanske ni undrar varför jag inte sover hos Lenne. Men det är för jag är rätt trött på Lennes bror som han bor med. Man får knappt sova där för det är så högljudd och jag känner att jag vill sova ut nu under lovet och hemma hos mig kan man inte vara. Plus att jag trivs hos Becka och tycker om att vara med henne. Tycker om att vara med Lenne ockå såklart men jag trivs inte där helt på grund av hans bror.

Men iallafall... Senare idag så ska jag och Becka till hennes mamma en stund och sen kommer Lenne till oss och vi ska glo på film.

Postat av: Anonym.

försök hålla ut så länge som möjligt hemma så att du slipper ta lån.

Det är inte kul att ha lån att behöva betala av under många år.

Sen när du tagit studenten och fått ett jobb då kan du flytta och skaffa ett eget hem.

Om du har det jobbigt med din mamma och upplever att det är svårt att prata med henne för att hon inte har förståelse för hur du känner kanske du kan gå till kuratorn på skolan och hon/han kan hjälpa dig och din mamma att prata med varandra tillsammans med kuratorn eller med någon annan som "leder" samtalet.

Hoppas det löser sig för dig!

förresten vad är det för kärleksproblem du har ?

Svaret:

Att hålla ut hemma orkar jag inte. Jag har gjort det i så många år. Tänk dig själv att inte ens få sova hur man vill, inte få spilla vatten, inte få byta kläder när man vill ibland. Jag har tagit studenten när jag är nästan 30 år och så länge vägrar jag bo att hemma! Jag är trött på att bli behandlat som ett barn. Inte våga säga ifrån till henne. Jag ska inte behöva leva mitt halva liv med att vara rädd för henne. Det känns bara dumt att utsätta mig för psykisk misshandel. För det är ju vad det är. Jag är en osäker person som är rädd. Det tär på psyket. Ju längre jag bor hemma ju sämre kommer jag att bli. Jag har varit och pratat med min kurator och hon ser mig som en yngre person i vissa tillfällen om man jämför mig med dom som går i min klass som är 3-4 år yngre än mig. Det finns vissa saker som t.ex 15 åringar kan som inte jag kan. Och ska jag bo kvar hemma så kommer jag inte ens att ta studenten. För jag mår dåligt nu på grund av skolan och med min hemmasituation. Och jag kommer tillslut inte orka skolan om jag ska bo hemma.

Gå till en kurator känns omöjligt då min mamma aldrig lyssnar på andra människor för enligt henne så har hon alltid rätt. Vi var på ett BUP mötte en gång och jag vågade inte säga hur jag kände när min mamma satt bredvid mig för jag visste att jag skulle få skäll. Jag vågade inte säga något, men gjorde det en gång och jag fick massor med skit hemma. Ska jag behöva bo i osäkerhet med rädsla att inte våga släppa ut hur jag känner, att få skit för det? Det tär på en. Jag har alltid mått dåligt och det är dags att ta tag i det nu och inte bara strunta i det och hålla tyst för jag är rädd för min mamma.

Visst är det inte roligt med lån men det är inte ännu roligare att bo hemma och må dåligt. Mitt mående är ändå viktigare än pengar.

Tack! Jag orkar inte prata om mina kärleksproblem just nu. Förlåt om detta inlägg lät gjort, men det känns konstigt när folk tycker jag ska bo hemma.

Jag börjar tvivla mer och mer på socialbidrag. Jag har läst så mycket på familjeliv nu att jag inte har rätt till socialbidrag. Eftersom jag blir 21 år iår så har jag rätt till CSN-lån och jag måste nog hålla med dom på familjeliv. Jag kan ju liksom inte få socialbidrag om jag har rätt till CSN-lån. Jag tycker dock att dom på soc borde ha sagt det till mig att jag inte har rätt till socialbidrag.

Men jag ska på möte hos dom i morgon och då ska jag prata med dom om detta, så får jag se vad dom säger. Det är ju många ungdomar som lever på CSN-bidrag. Det är ingen stor summa, men man kan leta efter dom billigaste lägenheterna och äta billig mat. Det går. Och sen så kan man ju alltid ha ett jobb vid sidan av. För om jag skulle ha rätt till socialbidrag så skulle varenda ungdom också har rätt till det och kunna få sochjälp och hur skulle det se ut?

Det är det som är en nackdel med att ha soc. Jobbar man när man har dom så får man inte behålla lönen som man tjänar. Och man kan heller inte ha andra bidrag. Ska jag ta csn-lån så ska jag ta det sen i höst när jag har börjat trean. Och jag funderar på att bo i Finspång för där är lägenheterna billigast. Jag hittade nyss en lägenhet där för ca 1600 och då var det en etta med kokvrå med 23 kvadrat. Känns dock väldigt litet, men det är bättre än ingenting. Men jag ska försöka hitta större med en hyra på högst 3000 för då har jag 5000 kr att leva på. Och det går att klara sig på det. Andra ungdomar gör det, så varför skulle jag inte klara det?

Och det som skulle vara bra är att Lenne hittar ett jobb för då delar man på allting. Jag är ju vuxen nu och jag vill ju inte bo hemma. Jag vill kunna komma ut där i världen på egna ben, med egen ekonomi. När jag har tagit csn-lån och blivit beviljad det så ska jag bo hemma i några månader till för att samla på mig pengar som jag får varje månad, till möbler och allt sånt där. Kanske ett halvår eller så för då har jag samlat på mig omkring 48 000. Så om kanske ett år jag kan flytta. Känns dock inte så roligt att vänta så länge. Men man får se om man kan flytta tidigare. Dom där ca 8000 kronorna som man får i månaden är ju till för räkningar, hyra, mat och massa annat. CSN-lånet är ju inte bara till för skolgången. Jag menar, vem köper kursböcker för 8000 kr i månaden?

"Tävlar hos mammasvardag.blogg.se om ett presentkort värde 1000 kr från WhiteAway.se"

Vill du få in mer pengar på ditt konto? Tänkte väl det. Då blir du medlem här  helt gratis! När du blivit medlem får du 20 kr, gillar du gruppen på facebook så får du 25 kr. En kompis till mig fick ihop 1000 kr förra månaden. Och en kompis till henne fick ihop 3500 kr på en vecka. Man får poäng genom att gå med i gratissidor och mycket annat! Jag har beställt ett antal halebop kontant och för varje får man 16 kr. När man har fått upp till 200 kr så får man in dom på sitt konto i slutet av månaden.

Det finns något jag har velat skriva länge och jag börjar med det nu.

När jag var liten så var jag den som var utanför, ingen pratade med mig, jag var blyg. Kanske är blygheten orsaken till varför ingen ville prata med mig. Men jag tycker att ser man någon som är utanför så borde man reagera och tycka synd om personen som står där alldeles ensam och sen kunna ta intiativet själv. För jag menar, även om personen är blyg och har svårt att intiativ så är det inte alls säkert att det är samma sak när man har lärt sig känna personen. Så är jag. Jag har svårt för att ta intiativ, men när man väl har lärt sig känna mig så är jag en jävel på att prata. Jag har svårt för att veta vad jag ska säga till folk jag inte känner. Jag känner fortfarande att jag är den ensamna flickan som är utanför. Det är något som hindrar mig ifrån att ta intiativet och att prata.

Det känns som folk har någon uppfattning om mig som att jag övergiven, därför får jag svårt att prata och att ta intiativ. Känslor är lätt att det hindrar en person ifrån att göra något och jag har varit såhär enda sen jag var dagis, men jag minns inte mycket av det. Det jag minns är sen kanske från 13 år tillbaka till nu. Jag har svårt för detta. Men däremot om någon person säger "du får vara med oss" eller "jag vill att du ska vara med oss" ja, då vet jag det och jag tror att det skulle hjälpa mig. Men när ingen säger det, hur ska jag då veta det? Men jag känner att dom inte vill ha mig där, om jag ska dra ett tillexempel. Jag satt och åt med några ifrån min klass och dom var klara före mig och dom gick bara utan att vänta på mig. Där fick jag bevis för att dom inte vill vara med mig.

Detta har innebärt många konsekvenser för mig. Jag är inte bara osäker när det gäller i skolan. Det kan vara när jag är med en vän. Jag blir lite osäker och blyg och kan känna mig ful och trög. Jag blir lite stel också. Det är inte personen det beror på. Det är mig. Jag vill känna mig "cool" eller vad man ska säga. Detsamma gäller för till och med för vissa av mina syskon också och mina föräldrar. Jag känner mig väldigt otrygg bland människor också. Även bland vissa vänner, det är för jag har svårt att vara mig själv och det skapar en otrygghet. Jag har svårt att vara mig själv.