Det finns något jag har velat skriva länge och jag börjar med det nu.

När jag var liten så var jag den som var utanför, ingen pratade med mig, jag var blyg. Kanske är blygheten orsaken till varför ingen ville prata med mig. Men jag tycker att ser man någon som är utanför så borde man reagera och tycka synd om personen som står där alldeles ensam och sen kunna ta intiativet själv. För jag menar, även om personen är blyg och har svårt att intiativ så är det inte alls säkert att det är samma sak när man har lärt sig känna personen. Så är jag. Jag har svårt för att ta intiativ, men när man väl har lärt sig känna mig så är jag en jävel på att prata. Jag har svårt för att veta vad jag ska säga till folk jag inte känner. Jag känner fortfarande att jag är den ensamna flickan som är utanför. Det är något som hindrar mig ifrån att ta intiativet och att prata.

Det känns som folk har någon uppfattning om mig som att jag övergiven, därför får jag svårt att prata och att ta intiativ. Känslor är lätt att det hindrar en person ifrån att göra något och jag har varit såhär enda sen jag var dagis, men jag minns inte mycket av det. Det jag minns är sen kanske från 13 år tillbaka till nu. Jag har svårt för detta. Men däremot om någon person säger "du får vara med oss" eller "jag vill att du ska vara med oss" ja, då vet jag det och jag tror att det skulle hjälpa mig. Men när ingen säger det, hur ska jag då veta det? Men jag känner att dom inte vill ha mig där, om jag ska dra ett tillexempel. Jag satt och åt med några ifrån min klass och dom var klara före mig och dom gick bara utan att vänta på mig. Där fick jag bevis för att dom inte vill vara med mig.

Detta har innebärt många konsekvenser för mig. Jag är inte bara osäker när det gäller i skolan. Det kan vara när jag är med en vän. Jag blir lite osäker och blyg och kan känna mig ful och trög. Jag blir lite stel också. Det är inte personen det beror på. Det är mig. Jag vill känna mig "cool" eller vad man ska säga. Detsamma gäller för till och med för vissa av mina syskon också och mina föräldrar. Jag känner mig väldigt otrygg bland människor också. Även bland vissa vänner, det är för jag har svårt att vara mig själv och det skapar en otrygghet. Jag har svårt att vara mig själv.