EMMA ELISABETH

Mina brister
 
 
Jag vill alltid ha de sista orden Det är något som är väldigt typiskt mig. Diskuterar jag eller tjafsar med någon så vill jag alltid ha de sista orden och ingen får liksom slå dom. Det händer ibland som jag ger mig och inte argumenterar tillbaka för jag orkar inte.
 
Jag har svårt att säga förlåt Om jag bråkar med någon och jag har gjort fel så har jag svårt för att erkänna det och att säga förlåt. Jag gör dock alltid det i slutändan, men först är jag envis och tror inte jag har gjort fel. När jag inser att jag har gjort fel så erkänner jag det och ber om ursäkt även om det är svårt. Jag är inte en dålig människa för det. Jag är bara extremt envis av mig och det ligger i släkten
 
Jag har svårt för att säga ifrån Om någon ber mig om en tjänst så har jag svårt att säga nej även fast jag inte har lust eller tid, så det slutar med att jag alltid ställer upp. Sen beror det på vad det är för människor. Men är det väldigt nära människor så är det svårt
 
Jag har svårt att säga vad jag känner Är jag sur, sårad eller arg på någon så har jag svårt att säga det och frågar någon om jag är det så har jag svårt att erkänna det, så det slutar med att jag säger att jag inte är det fast jag egentligen är det. Har jag bekymmer med någon person så händer det aldrig att jag tar initativet och hör av mig till personen för att säga vad jag känner. Det är mest min sambo jag säger till om jag sur, ledsen eller arg. En annan människa är extremt svårt, så händer aldrig.
 
Jag är för snäll Jag förlåter folk väldigt lätt, till och med de som egentligen inte förtjänar det och som fortsätter göra samma misstag
 
Recension av uppföljaren av Huset Fullt
Jag var rädd för att kolla på uppföljaren av Huset Fullt för jag var rädd för att bli besviken och jag måste säga att jag är lite besviken.
 
Fördelarna: Jag börjar skriva om det först för jag vill inte låta som en hatar för det gör jag inte. Jag hatar inte uppföljaren. De har ju personerna ifrån min barndom i den och jag älskar dom så otroligt mycket, men jag bryr mig inte alls om de nya karaktärerna. Jag är bara besviken jämfört med originalserien. Jag säger bara att den är bättre, inte att jag hatar den här nya. Jag är inte mycket för nya tv serier och jag skulle hellre se den här än många andra nya. Varför? Jo, för de gamla karaktärerna. Det är därför jag såg på uppföljaren och jag kommer att se de eventuellt kommande säsongerna också. Jag älskar att se kemin mellan tjejerna. Den har inte förändrats, bortsett från att Stephanie och Kimmy inte hatar varandra som förr. De är snarare som bästa vänner med D.J. Det måste jag säga att jag älskar med den nya!
 
Något jag älskar med den här nya är att de pratar om de gamla minnena från original serien och när de visar gamla scener. Första avsnittet när de visade en gammal scen från första avsnittet av Huset Fullt och sen gjorde en precis likadan i första avsnittet i den här nya uppföljaren med samma personer, samma plats, samma ord, så trodde jag att jag skulle dö av lycka. Det var en av de bästa två minuterna i mitt liv. Det var så nostagliskt och jag fick gåshud! Jag älskar också när Stephanie och D.J pratade om första avsnittet av originalserien när D.J la ett rep på golvet för att dela upp rummet och Stephanie fick klättra på gardinen för att försöka komma ut. När de pratade om det minnet så visade hon genom att tag i gardinen varpå den gick av och ramlade på D.J. Jag älskar också att de nämner Michelle även om hon inte är med. När Stephanie bytte blöja på D.Js son och hon säger "jag bytte så många av Michelles blöjor att jag ibland kände som att det fanns två av henne". Det fick mig verkligen i skratt eftersom det var två barn som spelade Michelle, haha.
 
Jag älskar också att de gamla catch phrasen kom tillbaka "how rude", "oh my lanta" och "you got it dude".
 
Nya themelåten älskar jag och att det är samma text, men skönare melodi.
 
Det nya introt älskar jag när de visar bilder när Stephanie, D.J och Kimmy var barn (samma de visade från originalserien) och sen visade nya bilder hur de ser ut som vuxna.
 
Jag älskar syskonrelationen mellan Stephanie och D.J. Den är så vacker och de älskar varandra lika mycket nu som förr!
 
Jag älskar att andra gamla karaktärer visades. Som t.ex Stephanies kompis Harry och D.Js expojkvän Steve.
 
Nackdelarna: Alla originala karaktärer är inte en familj tillsammans under samma tak längre. Det är sorgligt. Man får mest se D.J, Stephanie och Kimmy. Jag hade velat se alla tillsammans som en familj som förr med samma kemi. Men samtidigt så förstår jag att det hade inte gått. Det hade varit konstigt om Dannys döttrar hade bott hemma fortfarande efter 20 år och att Jesse och Becky fortfarande bor uppe på vinden med sina vuxna söner. Jag förstår att det liksom inte går, för barn växer upp och har eget boende. Jag saknar bara att de inte är en familj på samma sätt längre. De är ju en familj, men inte på samma sätt. Och jag saknar att man inte fick se alla karaktärer i alla avsnitt. Originalserien handlade om en familj tillsammans, den här nya så känns det som att det handlar om Stephanie, D.J och Kimmy. En familjekemi saknas. Det handlar inte om familjeliv som originalserien gjorde, utan det handlar om att D.J har kul. 
 
Den här nya familjen Stephanie, D.J och Kimmy med de nya barnen har inte alls samma kemi som den gamla familjen och det saknar jag i den här uppföljaren. Jag saknar slutet av de gamla avsnitten när personer satt tillsammans och pratade och var kärleksfulla mot varandra för att lösa ett problem. Det tror jag bara uppstod i ett avsnitt i den här uppföljaren.

Jag saknar de söta stunderna/relationerna mellan barn och vuxna.
 
Jag saknar Michelle. Hon var alltid min största favorit och när jag kollar på den här uppföljaren så saknas det något. Man letar efter henne automatiskt med ögonen. Förhoppningsvis finns hon med i nästa säsong om det blir en till säsong!
 
Komedin är väldigt svag i den här serien och karaktärernas agerande är inte lika kraftfulla och energiska som i originalserien, men samtidigt förstår jag att det inte kan vara lätt att återskapa en karaktär man inte spelat på 20 år. Det måste vara riktigt svårt. Jämfört med originalserien var komedin som att man har slarvat med serien bara för att få den gjord. Det var inte många roliga repliker. Kolla på originalserien och jämför så förstår ni vad jag menar. Titta på barnen Michelle, Stephanie, D.J och Kimmy i originalserien och jämför med de nya barnen i uppföljaren. Michelle, Stephanie, D.J och Stephanie var genier på sitt agerande när de var barn! Bättre än många vuxna skådespelare. Titta bara på när Michelle var bebis och den nya bebisen i uppföljaren. Även fast Michelle var liten så agerade hon på sitt "bebissätt", medans den här bebisen inte gör det.
 
Jag känner också att den här uppföljaren går emot de värderingar som finns i originalserien. Jag förstår att människor blir äldre, tiderna ändras osv, men jag gillar inte att sånt som är bra ska ändras. Det är därför jag har svårt för nya tv serier i överlag, för hur samhället är idag är tragiskt och det känns som att tv serier har blivit sämre. Jag är 90-talist, saknar den generationen och är en äkta nostalgisk. Med värderingar de hade i originalserien så menar jag att i den här uppföljaren var det väldigt mycket alkohol, i nästan varje avsnitt. Det var grovhångel, sexreferenser som "ta mig inte på rumpan", "inte konstigt att din rumpa var så fast", "tuttar" och "sexig". Det går så emot originalserien som det bara går!
 
Som sagt, jag vet att det är modernare tider nu och en annan generation, människor och tider ändras, men det ändrar inte det faktum och anledningarna jag älskar originalserien och jämfört med den nya så är det väldigt olikt! Huset Fullt ÄR ju kemin mellan varje familjemedlem och alla tillsammans som familj, vilket jag saknar i uppföljaren. Det är DÄRFÖR folk älskar den gamla serien och det kommer inte ändras även fast det är ny generation med tanke på att Huset Fullt har fungerat i flera generationer och serien sändes 1987 och än idag kollar människor på den. Den fungerar fortfarande! Man kanske inte ska jämföra originalserien med den nya, men det blir så instinktmässigt. Man älskar ju Huset Fullt av en anledning och saknas det i den nya, så ja, då förstår ni ju att man kan bli lite besviken.
 
 
Värsta jag har varit med om
Ända sedan jag var liten har jag haft olika hälsoproblem och det var när jag var barn som det var värst. Jag var ofta hemma från skolan pågrund förkylning t.ex och det slutade med att jag fick gå om ett år. Jag kunde liksom vara sjuk i en-två veckor och nästa månad var det dax igen. Det har varit allt från utslag till problem med blindtarmen. Nu när jag är vuxen har sjukdomar och allt sånt minskat. Jag är inte lika mycket sjuk längre och det jobbigast jag har som vuxen är endast kraftiga huvudvärk och i våran släkt har vi mycket migrän och jag misstänker tyvärr att jag kommer att utveckla det i framtiden eftersom när jag har huvudvärk så är de extremt kraftiga. En gång har jag spytt pågrund av kraftig huvudvärk.
 
Tänkte lista på det värsta jag har varit med om när det gäller min hälsa.
 
Blindtarmen Jag var 11 år och hade vaknat mitt i natten och skrikit av smärta i magen på högersidan (samma ålder åkte min sambo in till akuten för diabetes. Komiskt nog. Men två olika år eftersom jag är nästan 1 år äldre än honom). Min pappade skjutsade mig och mamma till akuten. Minns när jag klev ur bilen hur jag jag knappt kunde pågrund av smärtan i magen och fick gå på huk. Läkarna sa att jag på morgonen dagen efter skulle opereras och de satte in någon nål i armvecken på mig och jag fick dropp. Jag var livrädd. Jag menar jag var ett barn som lärarna sa att de skulle öppna upp magen på mig. Vaknade på morgonen (det var en lördag) och de sa att de inte behövde operera på mig för att det hade gått över (jag som var ett barn tyckte det lätt konstigt. Gått över?!), men att jag skulle komma tillbaka om smärtan kom tillbaka och det har den aldrig gjort. Inte än så länge iallafall. Minns hur jag och mamma går till cafét på sjukhuset för att äta frukost för jag var jättehungrig, men tack vare droppen så var jag mätt efter halva smörgåsen.
 
Fotstukningar Jag såg mig som en person som var expert på att stuka mina fötter. Haha. Jag gjorde det mest när jag var yngre, men gjorde det en gång eller två gånger när jag tonåring. Det jag vet är att jag stukade mina fötter fyra gånger. Antingen två gånger på en fot och två gånger på den andra eller tre gånger på en fot och en gång på den andra. Det minns jag inte exakt, det jag minns är att första gången jag stukade foten var min vänster fot och att jag en gång lyckades stuka en fot och efter några veckor stuka den andra. Haha, fråga mig inte hur jag lyckades. En gång stukade jag foten för jag sprang nerför en trappa väldigt snabbt och ramlade mot slutet av den. En kompis jag umgicks med på den tiden sa att det gör väl inte så ont. Kan ju tala om att jag ville skrika på denna människa!
 
Svimningar Har svimmat några gånger, men det värsta var när jag svimmade utomhus när jag stod på en torr lera. Vaknade och hade lera och sår i hela ansiktet, vilket jag hade ett tag. Då kändes det jobbigt att gå till skolan. Jag var 20-21 år då. Jag får vara glad för jag inte ramlade på en hård asfallt eftersom jag ramlade med ansiktet i leran. Hade kunnat gått illa då.
 
Dubbla/snabba hjärtslag Jag har varit med en hel del när det gäller min hälsa, men detta är det absolut värsta jag har varit med om. Detta skedde så tidigt som i September förra året, endast fem månader sedan. Sambon och jag vaknade på morgonen i Habo hos hans/min familj och jag tog tabletter från mmsports som innehöll koffein då vi skulle iväg och träna med hans mamma och syster. Dessa tabletter gör att man blir piggare och orkar träna mer. Jag själv kände att de hjälpte mig när jag tränade och jag svettades mer när jag tog dom. När vi sen ska åka till gymmet får jag en celsius. Ni kan ju bara tänka er vad som komma skall, jag som är ovan vid koffein.
 
När vi hade tränat mådde jag som vanligt dåligt efteråt som jag gör när jag tränar för jag behöver näring i mig och något att äta. Jag åt en proteinpudding och banan och mådde riktigt dåligt. Mer än vanligt efter jag tränat. Vi åkte bil och det kändes som jag skulle svimma där sittandes. Vi stannade vi en godisfabrik, men jag var tvungen att sitta kvar för jag var riktigt yr. När de andra kommer tillbaka försöker sambon stoppa i mig lite choklad för att få upp mitt blodsocker men så dåligt som jag mådde klarade jag inte av att äta. När vi kom hem la jag mig i sängen och lyckades somna till en liten stund, men vaknade sen. Jag skakades, jag mådde illa och var yr. Jag grät av ren panik. Min sambo kom ner med mat till mig, men jag klarade inte av att äta och han ville verkligen att jag skulle få i mig något. Jag ville inte göra honom besviken så jag försökte tvinga i mig innan jag gav upp för det gick inte och jag mådde mer illa.
 
Jag grät och jag grät för det var väldigt läskigt och obehagligt och jag var rädd. Jag förstod aldrig problemet. Det tog flera timmar tills jag fattade. När det var eftermiddag så fattade jag varför jag mådde dåligt och jag hade legat i sängen i flera timmar. Jag gick upp till övervåningen och berättade det för min sambo. Hans kompis hade kommit så de båda var där uppe. Min sambo kom ner hela tiden och tittade till mig och jag hade mobilen så jag kunde nå honom. När jag kom upp på övervåningen och berättade så lyssnade min sambo på mina hjärtslag och likaså hans kompis och de båda hörde att mina hjärtslag slog väldigt snabbt. Jag försökte sova i flera timmar men det gick inte och det var förmodligen pågrund av all koffein. När jag gick upp till sambon och hans kompis så mådde jag bättre och kände mig genast piggare helt plötsligt även fast mitt hjärta slog väldigt snabbt. Vi bestämde för att gå ut på en lugn promenad för att se om hjärtat kunde lugna ner sig. När vi kom tillbaka hem från promenaden så slog mitt hjärta normalt igen.