EMMA ELISABETH

Ibland hatar jag det här livet
Jag brukar ibland tänka på hur orättvist det här livet är för mig och min sambo. Varför måste just vi leva med en sån tickande bomb till sjukdom som diabetes med ständig oro och täta blodkontroller? Varför måste just vi leva med frustrationen när sambon har lågt blodsocker som innebär oro att han ska bli medvetslös och hamna i koma för att två timmar senare ha högt blodsocker som kan leda till ketoacidos/syraförgiftning? Min sambo är världens bästa underbaraste och känsligaste människa som bryr sig om andra människor och som vill alla människors bästa. Han förtjänar verkligen inget ont. Varför blev just min sambo vald att få diabetes av alla miljarder människor i världen? Ingen förtjänar att få diabetes såklart, men det är så jag känner. Denna text är ifrån hjärtat, inte ifrån hjärnan. Varför fick min sambo en sjukdom som en dag kan skilja oss åt? Det smärtar.
 
Men trots detta, så har jag aldrig ångrat att jag valde just min sambo att leva med. Diabetesen kom tyvärr bara på köpet. Jag hatar inte vårat liv ihop, jag hatar bara hur orättvist livet är att just vi måste leva med det. Jag vet att jag valde min sambo tillsammans med hans sjukdom, men det betyder inte att vi får skylla oss själva. Min sambo valde inte sin sjukdom och ska inte behandlas därefter.
 
Mina tankar hos min Wilma ♥
Min systerdotter Wilma har legat på sjukhuset sen i måndags och fick förhoppningsvis åka hem idag (jag har ingen aning än). Dom ville ha henne där i minst två dygn. Hon har åkt på lunginflammation och det påverkar hjärtat och de tog EKG på henne igår, men det var bra som tur var. Fick se en bild på henne med massa sladdar på sig, usch såg så hemskt ut! Men hon är en riktig kämpe som trots det gav ett litet leende. Mosters lilla tjej. Jag står inte ut med tanken att något kan hända henne. Jag vet ärligt talat inte vart jag skulle ta vägen. Det har varit vi två ända sedan hon föddes. Jag har haft henne i mitt liv i snart 7 år och det har varit helt underbara år! Jag vill inte komma tillbaka till ett liv utan henne som jag hade innan hon föddes. Mitt liv är kärleksrikare med henne i det. Ville hälsa på henne, men fick höra att hon var för trött för det igår och idag vet jag inte om de åkt hem 
 
Vackra unge ♥
Snart fyller den här stora ungen 7 år. Man märker sån utveckling i hennes ålder. Hon är mer medveten på något sätt. Som när jag fotade dessa bilder på henne så gjorde hon sig redo framför kameran som att hon förstår hur man ska göra när man blir fotad. Häftigt tycker jag och mer häftigt för mig som studerar till förskollärare och läser på om barns utveckling, haha.
Jag gillar framförallt hennes pose på första bilden. Vackra unge