EMMA ELISABETH

Jag älskar att älska min sambo
 
Ordet Älska, där ingår flera begrepp och handlingar. Stötta, hjälpa och så mycket mer. Jag är en sån person som vill hjälpa mina nära och kära, dom jag älskar. Enligt mig är det vad ordet älska betyder. Det är inte annorlunda när det gäller att hjälpa min sambo med sin typ 1 diabetes. Det folk inte heller förstår är att folk har ingen aning om hur vårat liv ser ut eller vilka omständigheter vi lever i. Det går så bra att hoppa på mig då när jag hjälper min sambo. Jag är trött på att bli påhoppad för jag engagerar mig och hjälper min sambo, för han är vuxen och borde klara sig själv tycker folk, men hans ålder är inte den enda faktor att ta hänsyn till. Just nu mår jag bara psykiskt dåligt att vara engagerad i olika diabetesgrupper på facebook. Människor även automatiskt och tar för givet att min sambo är den som kräver att jag ska hjälpa honom och vara engagerad, att han tvingar mig när det snarare är jag som "tvingar" mig själv att lära mig. Och jag får hjälpa honom.
 
När folk säger till mig "det skulle min partner aldrig få göra", Nehä? Men nu handlar det väl ändå om oss och jag får göra det och det behövs i de omständigheter vi lever i som folk inte har någon aning om! Skulle aldrig göra det om jag inte fick. Jag förstår inte vad man vill med en sån kommentar. Jag har aldrig skrivit att min sambo är den som pushar mig eller "tvingar" mig att vara engagerad och han är inte ens aktiv i diabetesvärlden men ändå får han påhopp för något han inte gör. För jag menar, isåfall borde jag väl vara vuxen jag också att jag gör ett eget val om jag vill hjälpa och engagera mig eller inte? Jag behöver inte bli tvingad till att älska min sambo, det gör jag så gärna förstår ni. Jag förstår inte vad det har med saken att göra att han är vuxen. Är det inte så man gör i ett förhållande, älskar varandra? Och med en sån sjukdom som typ 1 diabetes, är man inte odödlig. Oavsett ålder. Jag kommer att älska min sambo i vått och torrt. Det är inte jobbigt att älska min sambo. Att älska någon man älskar är det som gör mig lycklig.
 
Allt blir inte som man tänkt sig
Jag ska egentligen skriva examensarbetet just nu, men det blev framskjutet till höst istället då handledaren tyckte att jag inte var redo för examensarbetet just nu och därför tyckte jag skulle ta igen de rester jag har först, istället för att göra examensarbetet och sen ta igen resterna. Ärligt talat är jag lättnad. Det blir skönare att ta igen alla rester jag har och sen i lugn och ro fixa examensarbetet och veta att jag bara har det kvar. Just nu är jag ledig. Eftersom det hela tiden har varit planerat att jag ska göra examensarbetet till 20 Januari har jag tänkt vara hemma under hela Januari och plugga för att sen börja jobba som vikarie från och med 1 Februari. Jag är tyvärr en sån person som har svårt att hantera förändringar. Har jag planerat något vill jag ha det så. Istället för att göra examensarbetet nu i Januari så tänker jag börja ta itu med en av resterna.

Så för att sammanfatta allt: Börja med rester som ska vara klar till hösten då jag gör examensarbetet och under den tiden jobba som vikarie från och med 1 Februari.