EMMA ELISABETH

Folk som inte lever med typ 1 diabetes har inget att säga till om
Hård rubrik kanske, men jag är trött på att när folk ställer en emot väggen så ska jag försöka att låta snäll och trevlig när det i själva verket kokar i mig.
 
Hela natten har varit kaos när jag kollat Tobias blodsocker. Fått scanna, sticka i fingret, väcka för druvsocker och tillslut gav jag honung och nu är det stabilt på 4,1. Det värsta någonsin under vårat förhållande diabetesmässigt har den här natten varit. Folk som tänker varför Tobias inte är vaken, hur är det logiskt att vi ska båda vara vakna för att ha koll? Jag har ingenstans att gå till idag, hemma hela dagen och Tobias ska upp tidigt för att gå till skolan. Jag hade varit vaken i vilket fall som helst hela natten vare sig om han hade lågt blodsocker eller inte. Då jag kollat på tv serier, för jag är en nattmänniska och det har jag alltid varit. Har alltid varit vaken på nätterna om jag inte haft skola eller jobb långt innan jag ens träffade Tobias. Så att folk ställer en emot väggen som att det är nu det skett att jag är vaken på nätterna och att det har med hans blodsocker att göra är lite skrattretande. Är ju inte direkt så att jag började idag med att vara vaken på nätterna, haha. Varför inte passa på och ha koll under tiden då MEDANS jag är vaken? Visst kan det hända att jag planerat att gå lägga mig men ser att hans blodsocker är påväg uppåt eller neråt och fortsätter vara vaken en stund till just för det, men händer väldigt sällan, men då borde det vara ett val jag själv borde få välja att göra och samtidigt vad gör det, om jag ändå kan vara vaken ett tag till. Att jag ens ska behöva försvara mig är sjukt.
 
Egentligen var det inte det jag skulle prata om då jag gjort det så många gånger, men vissa människor förstår fortfarande inte. Det jag skulle prata om är hur jag stör mig så fruktansvärt på människor som inte på något sätt alls lever med typ 1 diabetes. Varken lever med någon som har det eller har det själv. De experter på typ 1 diabetes är de som lever med det, framförallt de som faktiskt bär på den. Men så kommer dessa självutnämnada experter och pratar som att vi inte alls vet någonting om sjukdomen. Det är väldigt ofta jag har fått höra och läsa av andra diabetiker att inte ens sjukvården förstår allt. Diabetes är en väldigt indviduell sjukdom. Tobias är expert på sin och jag är på hans, men vi är inte expert på någon annans diabetes. Det är dom och dom är inte experter på Tobias. Så varför tror människor som i överhuvudtaget inte lever med diabetes allt att de skulle veta något om Tobias diabetes? När jag säger expert på sin sjukdom, då menar jag i den mån det går att vara det, då man aldrig blir fullärd.
 
Så fort jag visar Tobias blodsockervärden kommer människor som inte har någon aning vad de pratar om med sina pekfingrar hur dåligt det är med svängigt blodsocker och vad vi ska göra, och att det är något vi bör ta itu med, kontakta diabetessköterskan mm.. Det är inte särskilt roligt när vi båda kämpar, men tyvärr ser folk inte det, bara för det inte syns på mätaren med bättre värden? But guess what, diabetesen gör inte alltid som vi vill. Och vad vi ska göra för att det ska bli bättre, ja vi förstår också det, men igen, diabetesen gör inte alltid som vi vill. Bara för det inte syns på skärmen med bra värden betyder det inte att vi inte gör något och inte kämpar! Att det är dåligt med svängigt blodsocker vet vi också. Alla som lever med diabetes vet att svängigt blodsocker ökar risk för komplikationer. Finns ju en anledning att diabetiker kämpar 24/7.
 
Det gör vi inte för vi tycker det är roligt. Men också det här med att folk säger åt oss att kontakta diabetessköterskan, när har vi sagt att vi inte gör det? Vi är precis som alla diabetiker på regelbunden kontroll för att se vad vi behöver ändra på för att det ska bli bättre och vi var där för en månad sedan, men diabetes är en livslång lärdom som inte sker på bara några veckor. Människor som levt med diabetes i 40 år som inte lärt sig allt än som att t.ex. räkna kolhydrater eller som min vän Helena som haft typ 1 diabetes i 24 år har fortfarande inte lärt sig allt än som att t.ex. hur mycket insulin det behövs till en godispåse. För tro mig, diabetiker gör inget annat än att kämpa och det är ren vetenskap om något och att bli tilltalade som att vi inte gör det är inte okej någonstans! Och hade det varit möjligt att ha ett stabilt blodsocker utan att någonsin få lågt eller högt blodsocker som folk tror går att undvika, så hade vi väl se till och få det! Men det är klart att människor som inte ens lever med det vet hur det ska gå till och hur man ska "sköta" sjukdomen, när inte ens människor som levt med det i hela sitt liv vet det.
 
Och nej, jag vill inte verka otacksam för det finns människor som ger tips och råd, det är en sak och det är jag tacksam för, men att komma med ett pekfinger och ett ifrågasättande varför vi inte gör si och så, och ta saker för givet är en helt annan sak!
Dax för en paus
 
Svärmors goda musli vi fick med oss hem när vi var i Habo senast
 
Jag har verkligen tappat motivationen att gå ner i vikt. Jag var extremt taggad i början och det gjorde att det var "lätt" att stå emot sötsug. Visserligen hade jag sötsug, men var inte lika svårt som det brukar vara i början. Men nu över 3 månader senare har jag världens sötsug. Trodde sötsuget skulle bli bättre med tiden, men jag upplever att det är tvärtom. Men det kanske har med motivationen att göra, att jag liksom har tappat den. Har man ingen motivation är det svårare att stå emot och det gör att man känner sig svag för att stå emot. Planen är iallafall att fortsätta till sista Maj och sen ta en paus ifrån viktnedgången för att sen fortsätta efter sommaren igen. Det är för jag också ska få njuta av sommaren med alla godheter, men det kommer självklart ske med måtta och på det kommer jag lägga till träning för att inte gå upp i vikt så det jämnar ut sig. Men så jag inte går upp, men inte heller går ner. De senaste veckorna har verkligen försökt att kämpa och äta som jag gjorde innan, men det går inte. Det har gjort att jag äter mer kalorier än vad jag ska göra och även mer kolhydrater. Jag har iallafall inte gått upp i vikt av det, men inte heller gått ner, utan vikten står jäkligt stilla. Försöker ta en promenad i den mån jag kan, men den här månaden är den stressigaste hittills då jag har både en hemtenta och en uppsats och båda ska vara inlämnade typ samtidigt i början av Juni. Och när jag blir stressad så blir jag apatisk och klarar inte av att ha flera saker att göra samtidigt. Men nu är det bara 2,5 vecka kvar av den här månaden och jag ska hålla på lika länge till för att gå ner i vikt innan jag tar pausen. Ska verkligen försöka hålla ut nu. Jag väger 71,5 kg och vill ner till 69 kg innan jag tar paus så jag ligger under 70. Det var många år sen jag låg under 70 och skulle jag hamna på 69 kg innan pausen så skulle jag bli glad! Tror ni jag kan gå ner 2,5 kg på 2,5 vecka? Ja, det borde inte vara omöjligt då det är 1 kg i veckan vilket är det jag har lyckats gå ner på förut och brukar vara ungefär så mycket man går ner på en vecka när man går ner i vikt.
 
 
 
 
Ibland är man klantig
 
Varit i solen hela dagen i Folkparken tillsammans med min systerdotter Tyra och syrran. Wilma var i skolan, det gjorde att det bara blev vi tre, men mysigt var det. Vi hade picknick och njöt av solen med lek och prat. Frågade Tyra om jag fick fota henne och det fick jag. Hon var riktigt duktig framför kameran och ville le. Jag lekte med Tyra lite då och då i lekparken. Jag försökte hoppa upp på gungan och jag har tydligen svårt med och inse att jag inte är ett barn längre, haha. Kom aldrig upp på gungan utan ramlade rakt i sanden istället med händerna. Så nu sitter jag här med en förmodlig stukad lillfinger. Det gjorde inte så ont i fingret till en början, men nu gör det bara ondare och ondare. Kan få fingret rakt och böja på det, men det gör ont att göra det och det är svullet, pulserar och rött inuti fingret. Sån dålig idé. Man blir nostalgisk av sig ibland och tänker på när man var liten och för en stund så är det som att man swishar till sitt barn-jag, men sen så går det åt skogen. Jag ska till vårdcentralen på fredag och gör det fortfarande ont så får jag ta upp det med läkaren då.
 
Annars sitter jag här hemma nu och tagit ett bad. Jag har fått min promenad färdig för idag och jag har handlat, samt hunnit plugga lite. Blir och fortsätta plugga vidare innan det är dax för och laga mat. I morgon blir det ikea med min fina vän Rebecca, samt luncha där. Att äta ute är fasiken bland det bästa jag vet!