Drömmar & Vardag - Emma Elisabeth

Jag köpte iallafall rosor till Lenne förut när vi var och handlade. Lenne satte sig på en bänk med alla påsar för jag skulle in på ICA och köpa godis. Jag fick sedan lust att köpa rosor till honom. Jag lämnade min påse som jag köpte på ICA hos honom där han satt på bänken. Jag sa att jag glömde handla något. Bredvid ICA såg jag blommor som jag trodde tillhörde ICA men det till hörde affären mittemot och jag bara tänkte "amen då kommer ju Lenne se mig när jag går till blomsteraffären". Jag sprang dit och köpte dom. Jag sprang sedan fort till Lenne så han inte skulle se att jag kom därifrån och så hade jag blommorna på ryggen. När jag var framme hos honom så märkte han ingenting. Han satt och pratade med någon. Jag sa vilken hand och så tog jag fram handen med blommorna och han sa "men gumman då".

Idag är det exakt 4 år sen jag och Lenne träffades för första gången.

Jag och Lenne började chatta med varandra på Lunarstorm året 2005. Sen började även min före detta kompis Tina att chatta med honom på Lunarstorm och jag blev självklart svartsjuk. Dom bestämde sen att dom skulle träffas och Tina frågade mig om jag ville följa med. Jag är för mig att jag inte riktigt visste om jag ville men sen bestämde jag mig för att göra det, vilket var tur annars hade jag kanske aldrig fått träffat Lenne eller så hade vi själva kanske bestämt sen. 

Men iallafall. Jag och Tina träffade Lenne vid Lidl i Ektorp och vi cyklade till en pizzeria i Skarphagen. Tina cyklade längst fram, Lenne i mitten och jag längstbak och jag minns det så tydligt att Lenne hela tiden vände sig om och tittade på mig. Han bjöd mig på pizzan och jag var så blyg och vågade inte tacka för pizzan när vi skulle hem. Jag träffade Lenne för första gången 1 November 2005.

Idag har jag och min pojkvän varit tillsammans i 2 år och 9 månader. Bara tre månader kvar så har vi varit tillsammans i 3 hela år! Och jag hoppas verkligen att det blir många flera år med honom. Jag vill att det ska vara han och jag föralltid<3

Så är mitt liv slut och min framid. Då vill inte jag leva mera.
Jag kommer aldrig att tappa hoppet om oss.
Jag lämnar dig aldrig och det lovar jag.

Jag dör hellre än att leva ett liv utan dig.

Smärtan håller på att äta upp mig inifrån. Smärtan blir bara starkare och starkare för varje dag som går. Jag vet inte alls vad jag gör om jag förlorar Lenne. Jag har gråtit i 3 dagar i streck nu, hela tiden. Men jag tänker aldrig ge upp hoppet om oss. Aldrig! För det ska vara du och jag för alltid. Mitt hjärta tillhör bara en person.

Jag ska kämpa för oss och det kan jag lova dig att jag sätter mitt liv på.
För jag tror på oss. Alla minnen, allt vi har delat. Allting!
Jag skulle kunna offra mitt liv för dig och det skulle jag kunna bevisa genom att hoppa ut genom fönstret.
Det skulle inte vara nånting, men bevisar jag att jag kan det så vet du att jag skulle kunna göra något värre.

Jag är så rädd, rädd!
Jag ska kämpa för oss som aldrig förr
och det lovar jag dig av hela mitt hjärta och det sätter jag mitt liv på!

Tack för att du bryr dig om mig, älskling.
Tack för att du skyddar mig.
Tack för att du står fast på min sida när alla andra har lämnat den.
Jag kommer aldrig att hitta någon annan som är som dig.
Det finns bara du och ingen annan.
Du är en ängel, en äkta en.

 <3

Du är speciell, jag är speciell. Vi är speciella. Vi är oss själva och är inte alls som alla andra. Du gillar inte att festa, vara bland folk som du inte känner och det gillar inte jag heller. Det känns som om vi alltid har haft en speciell band mellan oss. Vi har känt varandra i 3 och ett halvt år. Vi har haft många problem men vi har lyckats lösa dom tillsammans och då har vi kommit varandra närmare. Du har varit med i tre utav mina födelsedagar, snart fyra och jag har har varit med i tre utav dina födelsedagar. Denna sommaren som kommer så har vi tillbringat fyra sommar tillsammans. Jag har även sovit hos dig väldigt mycket över 2 årstid. Vad tråkigt mitt liv skulle ha varit i 3 och ett halvt år om jag inte hade träffat dig och det skulle kännas så tomt utan dig. Jag kommer knappast ihåg mitt liv innan. Jag minns bara att jag inte hade någon när jag var ledsen och mitt liv var jävligt tråkigt. Vi har så otroligt många minnen ihop och vi har delat så mycket tillsammans i över 2 år och minnen ifrån sommaren 2006 och minnen ifrån 2005 då vi träffades för första gången. Detta låter kanske självisk, men det som du och jag har delat tillsammans och det bandet vi har, det känns som ingen kan ha det starka som vi har. Och jag vet att det finns dom som har starka band, men jag känner att det jag har med dig och det känns så speciellt och sällsynt. Kärlek är när man kan kämpa tillsammans genom alla problem och det har du och jag lyckats med hitills och allting som vi har haft tillsammans, det kan inte jag bara slänga bort sådär. Tack för att du har fått mig att bli än bättre människa och att du bryr dig om mig utan att jag ens behöva be om det. För empatin och sympatin finns redan där för du är en ängel.

Lenne, du ska veta att jag tycker att du är världens underbaraste människa. Du har behandlat mig så väl enda sen jag träffade dig för första gången. Du har behandlat mig som om jag vore en ängel. Du har skyddat mig och försökt att hjälpa mig. Du ska veta att jag har älskat dig i 3 år snart. Jag vet att jag innerst inne inte har slutat, även fast jag har dessa blandande känslor, då det känns som om jag vill avsluta det hela och det skulle kännas som en lättnad. Men samtidigt så är jag rädd att förlora dig. Efter ett tag så vet jag att jag skulle ångra mig och bara vilja ha tillbaka dig igen och jag skulle börja sakna dig, sakna våra minnen och allting som vi har delat tllsammans och så kanske jag inte skulle få tillbaka dig då. Nej, det misstaget vill jag inte göra. När du igår sa "vi syns väl eller så gör vi inte det mer". Det gjorde ont när du sa det. Så jag förstår inte hur jag kan ha dessa konstiga känslorna. Jag vill bara sluta tänka och känna dom konstiga och jobbiga känslorna och tänka på dom positiva. Jag hoppas du kan ge mig den tiden som jag behöver och att du väntar på mig. Jag gav dig tid i 5 månader även fast det gjorde så otroligt ont under den tiden. Du bad inte om att få tid, men jag gav dig det för jag älskade dig. Även fast det gjorde ont så väntade jag på dig och jag kan säga att det var det värt eftersom jag fick dig tillbaka och det var den lyckligaste dagen i mitt liv.

Jag tar det ifrån början. Jag och Lenne började chatta med varandra på Lunarstorm året 2005. Sen började även min kompis Tina att chatta med honom på Lunarstorm och jag blev självklart svartsjuk. Dom bestämde sen att dom skulle träffas och Tina frågade mig om jag ville följa med. Jag är för mig att jag inte riktigt visste om jag ville men sen bestämde jag mig för att göra det, vilket var tur annars hade jag kanske aldrig fått träffat Lenne eller så hade vi själva kanske bestämt sen.

Vi bestämde ju några gånger efter det att vi skulle träffas. Men iallafall. Jag och Tina träffade Lenne vid Lidl i Ektorp och vi cyklade till en pizzeria i Skarphagen. Tina cyklade längst fram, Lenne i mitten och jag längstbak och jag minns det så tydligt att Lenne hela tiden vände sig om och tittade på mig. Han bjöd mig på pizzan och jag var så blyg och vågade inte tacka för pizzan när vi skulle hem. Jag träffade Lenne för första gången 1 November 2005.

Sen när jag kom hem så loggade jag in på Lunarstorm och då var även Lenne och Tina inne. Jag ville direkt träffa Lenne igen så jag skickade mejl till honom. Jag vågade inte skicka gästbokinlägg till honom för jag var rädd att Tina skulle se det. (Jag tror hon var kär i honom.) Men sen så fick jag ett mejl av Tina där hon skrev att hon inte ville att jag skulle träffa honom något mer för då skulle jag förlora henne och att hon var rädd om mig. Sen är jag för mig att jag skrev till Lenne att jag inte ville träffa honom.

Det gick några månader och jag bestämde mig för att träffa Lenne iallafall och jag tänkte då att jag skiter i om jag förlorar Tina. Jag började träffa Lenne några gånger och jag förlorade ju inte henne. Hon var med oss till och med ibland sen när vi blev tillsammans 4 Januari 2007. Vi blev tillsammans en gång innan och det var sommaren 2006 och det var 21 Juni och det höll tyvärr i bara två månader.

 Sen efter ca 5 månader den 4 Januari 2007 så blev vi tillsammans igen. Lenne och jag började skriva till varandra igen några dagar eller några veckor innan vi blev tillsammans 4 Januari. Då jag kände på mig att det skulle bli vi igen. Den 4 Januari 2007 så skriver Lenne och frågar om vi är tillsammans och jag svarar ja. Därför är det den dagen som jag räknar att vi blev tillsammans. Jag var så glad och vi bestämde att jag skulle sova hos Lenne dagen efter, den 5 Januari.

Dagen kom och jag var på stan med Johanna och Tina. Jag var så glad och nervös inför kvällen, då jag skulle träffa Lenne för första gången efter 5 månader. Kvällen kom och vi åt tacos tillsammans. Jag kunde knappt äta och märkte att Lenne tittade/stirrade på mig och han säger då något liknande "Du är så vacker" eller "Du är så vacker, så jag inte kan äta". Så generad jag blev då. Jag minns knappt vad vi gjorde efter det. Jag minns nog att vi la oss i sägen och började prata och umgås. Jag minns inte riktigt. Jag minns att när vi skulle sova så låg jag och tittade på Lenne.

Dagen efter så skulle jag hem. Jag gick i Lennes rum, då jag helt plötsligt svimmade. Jag var yr några veckor efter det varje gång jag var hos Lenne. Jag hade knappt ätit mat på två veckor. Jag hade mest levt på äpplen och vatten. Jag kom hem och såg att mina ådror på händerna såg väldigt mörka ut och jag var så smal så jag blev rädd. Jag vägde mig och såg att jag hade gått ner 7 kilo. 7 kilo på två veckor! Jag vart så rädd, så på kvällen så började jag äta mat. Men sakta i min egen takt. Och sen blev det bätte och bättre.