Drömmar & Vardag - Emma Elisabeth

Namn: Emma
Ålder: 20 (blir 21 i sommar)
Vikt: 64 kg.
Längd: 165 cm.
Bor: Vilbergen i Norrköping.
Civilstatus: Har en pojkvän vid namnet Lenne sen 4/1 2007.
Hobby: Humor, astronomi, barn, foto, tv serier. Är mycket för svenska gamla serier som man såg på när man var barn.
Intresserar mig för: Jorden, rymden, barns utveckling,
Syskon: 5 st. Tre systrar och två bröder. En hel och fyra halvor, men utav dom fyra halvorna ser jag som en "hel".
Aktuellt: Jag går just nu på omvårdnadsprogrammet (bytt namn vård och omsorgsprogrammet), men jag har sökt till "barn och fritidsprogrammet". Jag försöker även att flytta hemifrån.
Planer: Nå mitt mål som förskollärare.
Övrigt att veta om mig: Jag är organdonator och försöker att bli blodgivare (har sega blodkärl).
Jag är en beskyddande person som vill skydda mina nära och kära. Jag ser det som mitt ansvar.

Något annat kul som kan vara roligt att veta om mig är att jag är synsk. Haha. Mamma var hos en spåtant 2003 (jag var 13 år) som sa att jag föddes synsk, men det kommer jag märka när jag blir äldre. För synsk är inget man blir, utan det är medfött, men oftast märks det senare när det utvecklas mer. Dock är det inte säkert att det stämmer, men man vet aldrig. Kan säga att tanken vid det gör mig livrädd.

Typ av killar som jag faller för är känsliga killar och som kan vara sig själva. Gulliga ska dom vara också. Bry sig mer om en persons insida än utsidan. Dom ska bry sig om folk och vara omtänksamma.

1. Jag har astma
2. Jag är en osäker och blyg person, beroende på vem det är för person man bemötter.
3. Jag är lite barnslig av mig, men inte överdrivet. Gillar att se t.ex madicken, rasmus på luffen bl.a.
4. Jag är organdonator och ska bli blodgivare.
5. Jag ska jobba med barn.
6. Jag älskar komedi och humor.
7. Tv serierna jag ser på är: huset fullt, vänner och sjunde himlen. Gillar fler, men dessa är favoriterna.
8. Jag har varit mobbad.
9. Jag har många drömmar. Jobba med barn, jobba som skådespelerska, man och barn och fotograf.
10. Jag älskar filmen titanic.

Jag börjar tvivla mer och mer på socialbidrag. Jag har läst så mycket på familjeliv nu att jag inte har rätt till socialbidrag. Eftersom jag blir 21 år iår så har jag rätt till CSN-lån och jag måste nog hålla med dom på familjeliv. Jag kan ju liksom inte få socialbidrag om jag har rätt till CSN-lån. Jag tycker dock att dom på soc borde ha sagt det till mig att jag inte har rätt till socialbidrag.

Men jag ska på möte hos dom i morgon och då ska jag prata med dom om detta, så får jag se vad dom säger. Det är ju många ungdomar som lever på CSN-bidrag. Det är ingen stor summa, men man kan leta efter dom billigaste lägenheterna och äta billig mat. Det går. Och sen så kan man ju alltid ha ett jobb vid sidan av. För om jag skulle ha rätt till socialbidrag så skulle varenda ungdom också har rätt till det och kunna få sochjälp och hur skulle det se ut?

Det är det som är en nackdel med att ha soc. Jobbar man när man har dom så får man inte behålla lönen som man tjänar. Och man kan heller inte ha andra bidrag. Ska jag ta csn-lån så ska jag ta det sen i höst när jag har börjat trean. Och jag funderar på att bo i Finspång för där är lägenheterna billigast. Jag hittade nyss en lägenhet där för ca 1600 och då var det en etta med kokvrå med 23 kvadrat. Känns dock väldigt litet, men det är bättre än ingenting. Men jag ska försöka hitta större med en hyra på högst 3000 för då har jag 5000 kr att leva på. Och det går att klara sig på det. Andra ungdomar gör det, så varför skulle jag inte klara det?

Och det som skulle vara bra är att Lenne hittar ett jobb för då delar man på allting. Jag är ju vuxen nu och jag vill ju inte bo hemma. Jag vill kunna komma ut där i världen på egna ben, med egen ekonomi. När jag har tagit csn-lån och blivit beviljad det så ska jag bo hemma i några månader till för att samla på mig pengar som jag får varje månad, till möbler och allt sånt där. Kanske ett halvår eller så för då har jag samlat på mig omkring 48 000. Så om kanske ett år jag kan flytta. Känns dock inte så roligt att vänta så länge. Men man får se om man kan flytta tidigare. Dom där ca 8000 kronorna som man får i månaden är ju till för räkningar, hyra, mat och massa annat. CSN-lånet är ju inte bara till för skolgången. Jag menar, vem köper kursböcker för 8000 kr i månaden?

Det finns något jag har velat skriva länge och jag börjar med det nu.

När jag var liten så var jag den som var utanför, ingen pratade med mig, jag var blyg. Kanske är blygheten orsaken till varför ingen ville prata med mig. Men jag tycker att ser man någon som är utanför så borde man reagera och tycka synd om personen som står där alldeles ensam och sen kunna ta intiativet själv. För jag menar, även om personen är blyg och har svårt att intiativ så är det inte alls säkert att det är samma sak när man har lärt sig känna personen. Så är jag. Jag har svårt för att ta intiativ, men när man väl har lärt sig känna mig så är jag en jävel på att prata. Jag har svårt för att veta vad jag ska säga till folk jag inte känner. Jag känner fortfarande att jag är den ensamna flickan som är utanför. Det är något som hindrar mig ifrån att ta intiativet och att prata.

Det känns som folk har någon uppfattning om mig som att jag övergiven, därför får jag svårt att prata och att ta intiativ. Känslor är lätt att det hindrar en person ifrån att göra något och jag har varit såhär enda sen jag var dagis, men jag minns inte mycket av det. Det jag minns är sen kanske från 13 år tillbaka till nu. Jag har svårt för detta. Men däremot om någon person säger "du får vara med oss" eller "jag vill att du ska vara med oss" ja, då vet jag det och jag tror att det skulle hjälpa mig. Men när ingen säger det, hur ska jag då veta det? Men jag känner att dom inte vill ha mig där, om jag ska dra ett tillexempel. Jag satt och åt med några ifrån min klass och dom var klara före mig och dom gick bara utan att vänta på mig. Där fick jag bevis för att dom inte vill vara med mig.

Detta har innebärt många konsekvenser för mig. Jag är inte bara osäker när det gäller i skolan. Det kan vara när jag är med en vän. Jag blir lite osäker och blyg och kan känna mig ful och trög. Jag blir lite stel också. Det är inte personen det beror på. Det är mig. Jag vill känna mig "cool" eller vad man ska säga. Detsamma gäller för till och med för vissa av mina syskon också och mina föräldrar. Jag känner mig väldigt otrygg bland människor också. Även bland vissa vänner, det är för jag har svårt att vara mig själv och det skapar en otrygghet. Jag har svårt att vara mig själv.

Här är framtidsplaner som jag verkligen hoppas att det blir av. Som det märks så älskar jag att ha ansvar och att ta hand om. Speciellt barn och djur.

Jobba med barn

Något jag är väldigt sugen på att jobba med i framtiden är med barn. Jag vill inte jobba med något annat (bortsett ifrån skådespeleri.) Dock är jag inte riktigt säker på vad. Jag är sugen på att bli förskolelärare men jag har pratat med min studievägledare och har kommit fram till att det blir väldigt tufft för mig, likaså barnmorska. Jag har blivit lite smått sugen på att bli barnmamma (om det inte är samma krav) eller kanske starta ett eget företag i det. Jag är väldigt barntokig som jag tror många håller med mig om. Jag tycker om att ta hand om barn och jag är väldigt intresserad av deras utveckling. Både det fysiska och det psykiska utvecklingen på barn.

Hobbyfotograf

På sistonde har jag blivit sugen på att fotografera, dock inte ha det som jobb, utan mer ha det som hobby. Och det vill jag ha framöver också. Är sugen på att gå fotokurs och lära mig mer.

Hunduppfödare

Häromdagen så blev jag sugen på att bli hundfödare då jag älskar hundar och gråter av att bara se dom. Mina favoritraser är golden reitriver och rottweiler.

Kärleken

Jag vill ha två-tre barn med Lenne. Vill att vi ska bo i ett hus eller radhus med en stor trädgård med stor gräsmatta, pool och en stor studsmatta. Och så hoppas jag att vi förlovar oss.