Drömmar & Vardag - Emma Elisabeth

Åkte min syrran, Wilma och Ricke i torsdags för att sova över. Hjälpte till med Wilmas 2 års kalas som var i fredags.

Här är bilderna ifrån Wilmas 2 års kalas.

God jul på er! Fick nyss denna bilden skickandes till min mobil ifrån syrran.
Världens sötaste tomtenisse!

Wilma tillsammans med sin mamma (syrran)


Jag tillsammans med stora födelsedags tjejen.


Öppnar presenterna tillsammans, som hon fick utav mig. Hon fick en stor badanka med små badankor, en skiva med barnsånger, en nallepuh film, en bok och toffsar.







Så himla duktig hon är. Stora tjejen. Hon har inte börjat gå en själv, men hon går när hon håller sig i. Ibland kan hon släppa och stå helt själv i några sekunder :) Jag var bara tvungen att ge henne beröm flera gånger när jag såg hur duktig hon var.


Ajabaja Wilmisen=)







Tänk att du är stora tjejen nu!












Pillan (syrran)






Wilma fick smaka saft, bakelse och tårta för första gången :)












Wilma fick hennes första egna tårta. Hon fick också smaka en bit ifrån en annan tårta, men dock åt hon inte så mycket tårta. Förmodligen för att hon hade ätit så mycket bullar.



Busade med Wilma och hon kröp under bordet och skrattade när jag sa "nu kommer jag och tar dig"



Så tackade Wilma folket för presenterna :)






Det var mycket roligare att slänga ner tårta på golvet och att leka med, istället för att äta den =)





Wilma försöker se tuff ut :)




Wilma med sin gammelfarmor och sin mamma.






Wilma med sina föräldrar

Är så trött så jag nästan mår illa emellanåt, men nu är jag så övertrött att det knappt känns längre och kan inte somna. Så jäkla kämpigt det var igår. Jag hade bara sovit en timme på natten på grund av att jag inte var trött. 

Påvägen ner till resecentrum där jag skulle ta bussen till finspång för att fira charmtrollet Wilma, så gick jag ner ändå ner dit och jag kände att min kropp knappt orkade. Kändes som kroppen skulle falla ihop vilken minut som helst. Men jag kämpade trots att kroppen knappt orkade och jag var helt slutkörd i huvudet att jag kände att min hjärna inte var helt i medvetandet. Det känns som jag inte var "där" utan att jag var borta. 

Jag har alltid sagt att jag kommer ställa upp på Wilma och det står jag för. Detta skulle jag inte göra för vem som helst. Det finns nästan ingenting jag inte skulle kunna göra för henne. Jag skulle ge bort ett organ om det så skulle innebära döden för mig, för att rädda henne om det skulle behövas.

Väl nere i resecentrum så satte jag mig ner på marken för att vila i väntan på bussen. Sen när jag reser mig upp så känns det som om jag ska ramla i och med att min kropp var för trött och inte hade några krafter. Blev smått lite yr också. Sätter mig igen och vilar. Sen kommer bussen och jag reser mig upp och känner fortfarande att kroppen är trött och orkar knappt stå. Sen sätter jag mig i bussen och vilar i 45 minuter. Medans jag sitter i bussen så tänker jag "undra om jag vågar ställa mig upp sen när jag ska gå av och om jag vågar gå av". Det gick bra när jag skulle gå av men kroppen var för trött och utmattad. Jag gick sedan till det området där Wilma och company bor och satte mig på en bänk för det var en timme kvar tills jag skulle vara hos dom.

Tog bussen tidigare för jag hade inget annat att göra. Visst var jag trött, men kunde inte sova eftersom jag skulle till finspång. Så tog en tidigare buss. När jag satt på bänken så hade jag en sån ångest över att jag sov till klockan fyra på dagen natten innan som jag bara sov en timme. Jag kände mig illamående av tröttheten och man vet ju hur känslig man kan bli när man är för trött och jag kände att jag bara ville gråta av trötthet. 

Sen när det var tio minuter kvar tills jag skulle vara där så började jag gå emot dom. Kände mig lite piggare i kroppen men trött i huvudet som tusan. Senare när jag bara hade varit där i några minuter hos dom så blev jag piggare i huvudet. Förmodligen för jag alltid blir så glad att få träffa Wilma och man hade bara koncentrationen på henne så man glömde bort tröttheten och jag var inte längre så trött.

Klart jag verkligen inte ångrade mig att jag åkte till Wilma för jag är så glad att jag gjorde det. Jag hade ångrat ihjäl mig annars. Därför var allt helvete så himla värt det! För Wilmas skull och för min egen för att få fira min älskade systerdotters 1 års kalas.

Nästa gång jag ska iväg på nånting viktigt och jag knappt kan sova samma natt så ska jag för tusan ta en sömntablett! Dock hade jag inga och man vet ju inte att man ska sova dåligt förns natten är där och då är ju inte apoteket öppet, men nästa gång jag ska iväg på nånting viktigt så tänker jag köpa sömntabletter ifall jag kommer sova kass på natten. För ALDRIG mer säger jag. Detta var plågsamt. Men det var som sagt värt all plågande för att få fira henne. Detta skulle jag inte göra för vem som helst.

Sov en-två timmar efter finspång förut och sen vaknade jag och nu känner jag mig knappt trött och provade att sova för en liten stund sedan men det går inte konstigt nog. Jag är nog så övertrött att det knappt känns längre. Ska äta snickers och dricka fanta nu och se på huset fullt ihopp om att bli lika trött som jag var igår under dagen.

I morgon ska jag till Finspång för att fira gullungen. Håller just nu på att tömma alla bilder ifrån kameran till datorn så jag kan ta bort alla bilder på kameran eftersom minneskortet bara är på 2 GB och jag vet inte riktigt hur många bilder som får plats, så därför tog jag bort alla så jag är säker på att jag får plats med en massa bilder i morgon när Wilma ska firas eftersom det lär bli en massa foton. Jag håller på att ladda batteriet nu också så att det är fullt i morgon.

Jag älskar dig så HÖGT Wilma att du aldrig mer kommer NER igen! Om jag får en dotter i framtiden så hoppas jag att hon är lika snäll som dig. Jag vill skydda dig emot all ont.  Skulle något hända dig att du t.ex skulle behöva ett organ för att överleva så skulle du få mitt även om det skulle innebära döden för mig, bara du blir räddad. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte gav dig min organ om du verkligen behövde det. Men däremot om jag gav dig mitt organ och jag skulle dö och du blev räddad så skulle jag iallafall vila i frid för jag skulle veta att du mår bra. Det är det viktigaste. Jag sätter ditt liv före mitt. Jag minns en dag att jag mådde så himla dåligt och så fick jag veta samma dag att jag skulle bli moster. Det beskedet räddade min hemska dag. Jag blev så glad! Jag hade bara det i tankarna. Det var som att Wilma räddade mig ifrån att må dåligt, eftersom att jag fick veta att hon fanns. Jag slapp må dåligt den dagen. Det var en lycklig dag. Det räcker att titta på henne när man mår dåligt, höra hennes skratt, se hennes leende så mår bra bra igen. Det har hänt så mycket tråkigheter i mitt liv och så fick jag äntligen en glädjebesked. Redan ifrån första början när jag visste att hon existerade så älskade jag henne och jag verkligen längtade efter henne. Hon är bland det bästa som har hänt mig. Nu kanske ni som läser min blogg förstår varför hon betyder så mycket för mig. ♥