Drömmar & Vardag - Emma Elisabeth

Jag vill agera utifrån hur jag känner. Jag vill visa hur jag känner, men det går inte. Jag har levt under omständigheter då jag har fått skit när jag har visat hur jag känner, vilket har resulterat i att jag stänger av handlingarna av känslorna och har blivit rädd för att visa känslor. Jag har blivit dålig på att visa känslor, men dom finns där. Så många känslor som man bara vill öppna och visa.

När jag sitter här idag så tänker jag på hur mycket jag har utvecklats och hur stark jag egentligen är. Jag har haft en tuff uppväxt. Men ändå, så har jag lyckats hålla livsviljan uppe på något sätt även fast jag har varit nära på att bryta ihop flera gånger. Jag tror väldigt många skulle ha gett upp livet för länge sen. Men jag har lyckats ta igenom varenda jobbig situation och blivit starkare. Jag lyckas jättebra i skolan nu med bättre betyg. På sistonde har jag fått berömd för hur duktig jag är och att dom ser att jag har utvecklats enorm. Både ifrån skolan, familjen och mina vänner. Jag har hittat vägen själv, men har fått mycket stöd ifrån människor som har gett mig en spark.

Jag vill bara tacka er alla för all ert stöd! Varenda en av er betyder något på ett eller annat sätt för mig. Jag har fortfarande saker kvar att uträtta tills jag kan må bra fullt ut, men jag har kommit en bra bit på vägen om man jämför med hur jag mådde för bara ett par månader sedan med hur jag mår idag så är det enorm stor skillnad och det har min omgivning sett. Jag har fortfarande depressionperioder då jag får jobbiga känslor, men det är ingenting om man jämför med förut då jag nästan aldrig var glad. Depressionperioderna blir mindre och mindre. Jag kan nu leva vidare till en ljusare framtid med framsteg hela tiden och ta med mina erfarenheter och känna en enorm stolthet för mig själv.

När man blir äldre så mognas man och man inser att livet inte bara handlar om att umgås och ha med sina vänner. Kul kan man ha på annat sätt också, som t.ex att man pluggar till det man vill jobba med i framtiden och att man jobbar med det man vill jobba med. Det är också kul. När jag menar att man inte bara kan ha kul, så menar jag att umgås med vänner. Självklart ska man ha roligt med sina vänner, men jag menar dom som lever med att bara ha kul och bara chilla hela tiden. Dom som struntar i skolan och jobb och bara vill ha roligt. Man kan inte tänka "jag vill inte jobba, jag vill inte plugga för det är inte kul". Vem har påstått att livet bara är roligt? Man kan inte bara göra det som är roligt. Utan man måste också växa upp och ta ansvar och bilda ett liv. Plugga, jobba. Bli vuxen helt enkelt.

Jag har mognat och utvecklats enormt på bara några månader. Det viktigaste för mig just nu är att kämpa med skolan och nå mitt mål att "Bli någonting". Därför kan jag bli irriterad över när personer bli tjuriga när jag säger att jag måste plugga och när dom tjatar nästan varje dag om att umgås. Dom verkar inte förstå att jag har skolan just nu. Skulle jag strunta i den så skulle jag inte ha en framtid och jag vill inte strunta i det.

Självklart struntar jag inte i mina vänner, men man måste kunna prioritera rätt. Om ens vänner inte tål att man pluggar mycket, så är dom inte ens riktiga vänner. Riktiga vänner vill att man ska ha en framtid. Dom är glada för ens skull att man har lyckats bra i livet och att man mår bra. För jag mår bra av att plugga för det för mig närmare mina drömmar. Mina drömmar jag mår bra av. Det är mina drömmar som är meningen med mitt liv. Och man vill väl att ens vän ska må bra? Jag har drömmar och mål som jag tänker nå upp till. Jag vill bli professionell inom någonting. Någonting med barn. Jag vill vara bra. Jag vill helt enkelt vara någonting.

Jag vill bara ha våra minnen tillbaka. När vi var vaken sent på nätterna och käkade godis och tittade på film och skrattade. Jag minns när du var ledsen och grät och jag höll om dig och jag led verkligen med dig. Jag saknar när vi var och festade. Det är enda gången som jag tyckte det var kul att festa och det var för jag var med dig. Trots att jag mådde dåligt, men att jag fick spendera tiden med dig vägde mer än det dåliga. Åh, jag saknar allt med dig! Det gör så ont!


Fisk :)  (ingen annan förstår vad jag menar förutom den personen och jag)

Det var en vän som jag var väldigt rädd om. Jag kände att jag ville skydda denna person. Det kändes som en reflex eller hur jag ska förklara.. Ville inte skydda denna person ifrån något speciellt, bara generellt. Jag hade dessa känslor och reflex att om någon skulle gå på henne så skulle jag skydda henne. Även fast vi inte är vänner nu så känner jag att jag fortfarande bryr mig om henne. Skulle jag få ett samtal att hon skulle vara nere på stan och att hon var i fara så skulle jag åka ner och ta skiten själv. Sen finns det en annan som var min vän som bor långt bort, henne bryr jag mig inte om ett dugg längre. Men just denna person som jag skriver om nu bryr jag mig om fortfarande. Jag har minnen med henne som jag bara inte kan glömma. Inte ens den kvällen som vi drack glömmer jag inte. Detta gör så förbannat j*vla ont att jag inte kan glömma! Mitt hjärta blöder.

Som ni vet så har jag mina drömmar.. Jag har velat fram och tillbaka. Skådespeleri och nånting med barn. Jag funderar också även mycket att bosätta mig och leva någon annanstans. Dock inte i sverige som ni också vet. Jag funderar på England, för jag älskar verkligen språket och jag älskar att prata engelska. Det vore så roligt att få börja ett nytt liv någon annanstans och att få plugga där. Träffa nya människor och prata något annat än svenska! Det är verkligen en dröm.

Jag vet inte exakt mina planer än i vilken ordning, men dom kommer att komma. I guess. Jag tar ett steg i taget. Just nu är det sista året på gymnasiet och jag var hos skolans kurator i veckan och pratade om mina drömmar. Hon googlade på teater i Norrköping och där hittade vi Norrköpings största teater för alla och det är inte alls dyrt! Endast en summa om året. Jag funderar på att börja där. Det är ingen utbildning, utan någonting man gör på fritiden. Det vore en början iallafall även fast jag inte vill leva mitt liv och mina drömmar här i sverige. Senare så ska jag gå med i filmcafe.se och i statist.se och se om man får någon napp på någon roll. Sen om några år vill jag börja ett nytt liv i england.

Jag vet inte vem jag ska lita på längre. Man tror att personer är något, men så visar dom att dom egentligen inte är det. Jag klarar inte av svek längre, jag orkar inte bli mer sviken när jag har blivit sviken av dom som var bland dom viktigaste personerna i mitt liv. När folk har svikit en och man har tagit det hårt och folk vet om det och sen gör dom det själva. Jag vet inte om jag kommer att klara av nästa svek. Mitt hjärta är tillräckligt trasigt.

Ända sen jag var liten så har jag velat bli skådespelerska. Nu när jag är singel så kan jag äntligen tänka mer på mig själv och verkligen koncentrera mig på Mig. Min dröm har blivit allt starkare och fortsätter att bli starkare och starkare. Jag har en favorit serie som heter "Huset fullt" som är en Amerikans tv serie, som jag verkligen älskar och har sett ända sen jag var barn.

Det är den serien som inspirerar mig och har gjort i flera år. Jag brukar drömma att jag spelar en roll i tv serien när jag sover. Jag har drömt om det så många gånger sen jag var liten och än idag kan jag drömma det. 

Jag har länge velat att bli en Amerikansk eller Engelsk skådespelerska, men nu känns det mer "jag tänker köra på det" och verkligen nå upp till den drömmen. Jag älskar verkligen språket! Som t.ex häromdagen när jag var i affären och hörde människor prata Engelska så kunde jag inte låta bli att le. Jag blir glad av att bara höra språket.

Jag funderar på att om några år söka till en skola som skickar eleverna utomlands. Det är teater alltså. Man väljer själv vilket land och vilken skola. Utbildningen är 2 år. Jag funderar mest på England eftersom det är billigare att bo i England och det är nämre Sverige och billigare att åka till Sverige eftersom jag gärna vill åka till Sverige ibland och hälsa på. Det är väldigt dyrt att åka från USA till Sverige och skulle jag gå i skolan där så kanske det skulle innebära att jag inte kan åka till Sverige under dom 2 åren och hälsa på.

Och jag har även funderingar på att starta ett liv i England. Att när jag har studerat färdigt där, så vill jag inte flytta hem till Sverige igen. Detta är vad jag känner nu, man vet inte vad man känner då. Men jag skriver bara vad jag känner nu att jag skulle vilja göra. Känner jag likadant då som jag gör nu så skulle jag vilja bo kvar i England och starta ett nytt liv där.

Jag velar mycket kring vad jag vill bli. Jag vill även jobba nånting inom barn. Jag är i en sån period då jag är osäker. Drömmen om att bli skådespelerska lade jag "undan åt sidan" när jag var tillsammans med exet. Men nu har den kommit tillbaka. Den har aldrig försvunnit, utan den har inte varit så jätte närvarande då. Det är det som är så skönt med att vara singel nu, att jag kan tänka på mig själv.

After all I been through this summer, it will take a while for me to move on. I feel so damn disappointed and depressed. It has made me feel so lonely and that nobody loves me. It has really given me a lot of difficult emotions that really is a pain in my heart and my soul.

Sitter och försöker klura ut vad jag vill/ska göra i sommar. Antingen Ullared eller åka till Jennifer i Göteborg. Det lutar sig nog mer emot Ullared tror jag. Har tittat lite på Ullareds blogg och fastnade för några saker. Här är dessa:

Är så jävla sugen på att göra något dumt just nu.
Tack så jävla mycket ni som har sårat mig!!!
Är så jävla trött på att bli sårad och sviken.

Vänner kan säga "mår du dåligt så kommer jag till dig på direkten" men när man sen mår dåligt, är det någon här då?! Nae, så snälla sluta snacka så jävla mycket skit och hållkäften istället om du inte kan stå för det du säger.


Jag kräver inte att någon ska vara här när jag mår dåligt. Det är ju inte jag som säger det, utan dom själva. Och säger man det så får man stå för det. Hur ska jag annars veta vilka ord jag kan lita på? Och hur ska jag kunna veta om jag kan lita på personen? Hur ska jag veta vilka ord som är sanna och inte är sanna? För ljuger man om en sån sak, så kan personen ljuga om andra saker också. Och när en person säger/skriver "mår du dåligt så kommer jag till dig på direkten" så får jag förtroende för den personen och då är det synd om man har ljugit om dom orden.

Känner mig så ensam. Ibland känns det som att jag inte har någon. Just nu känns det som att jag inte har någon ärligt talat. Jag vet att jag har någon, men jag vill känna det och det gör det inte. Jag måste vara ärlig och det är så jag känner. Kanske beror det på att man nästan aldrig har någon att vara med. Ska jag sola är jag ensam, ska jag shoppa är jag ensam, ska jag se på film är jag ensam. Och så finns det saker som att man vill åka och bada men man vill inte bada ensam så då åker man inte dit eller ibland vill man inte åka och shoppa för man inte har någon att göra det med. Det är så trist att göra en massa saker ensam. Det är det som gör att man känner att man inte har någon.


Jag vill känna att jag har någon. Och snälla skriv inte bara det, visa det också.
Ord utan handling är bara tomma ord.


Hey Mister Lonley.